Nyårslöften 2016 och uppföljning av 2015's

Nyårslöften 2016:
Att träffa mina vänner mer.
Att inte jobba för mycket.
Att fortsätta hjälpa andra människor (på en vettig nivå).

2015 lovade jag:
Att jobba ännu mer med miljöfrågor, genom att skriva mer om miljöfrågor -det blev inte riktigt av-  fortsätta engagera mig i stadsodlingen -det gjorde jag- leva ännu mer miljövänligt - helt ok resultat.

Köpa en cykelvagn, vilket jag gjorde och det var väldigt lyckat. -Dessutom en närproducerad cykelvagn tillverkad av en god vän!

Ska försöka få bort mer plast från köket, lyckades bra med bland annat skålar för bakning i rostfritt och glas.

Rensa ut onödiga prylar -har aldrig tidigare gjort mig av med så mycket saker jag inte behövde. Äntligen har jag kännt att jag klarar av att släppa taget om en massa saker som inte känns viktiga för mig längre eller som jag kanske aldrig ens har tyckt om men ändå har sparat. -Det mesta gav jag bort  eller lämnade till välgörenhetsbutiker. En liten del slängdes eller återvanns.

Skänka mer pengar och saker till behövande. Också det lyckades jag genomföra. Har fått som vana att skänka bort alla mina enkronor till organiserad välgörenhet eller enskilda personer. Förutom det fortsätter jag att vara månadsgivare till oliga organisationer.

Ha en detoxmånad var tredje månad.  Har jag inte riktigt uppnått däremot så ändrade jag min diet under hösten till att helt undvika vissa sorters fet och söt mat som jag har mått dåligt av. Väldigt lycket eftersom det har gett mig mycket högre energinivåer. Och  då behövs inte detox på samma sätt.

Vara snäll mot mig själv och satsa på det jag mår bra av och välja bort det jag inte mår bra av. Försöka behålla inre och yttre balans. Det lyckades jag med ändå till i December som blev alldeles för stressig månad så jag var jättetrött och stressad till jul. Två veckors ledighet gjorde underverk.

Best of 2015

I år har jag bloggat väldigt lite speciellt under andra halvåret, men levt desto mer. Och istället för att blogga instagrammat på @marie_yeah.

Bästa artist/grupp: Florence and the Machine
Årets spelning: Maxida Märak på Luleå Pride fick mig att gråta och Weeping Willows på Musikens Makt gav mig rysningar.
Bästa TV-serie: Outlander, Sapmi Sisters, Bloodline
Bästa film: Star Wars: The Force Awakens, Birdman
Bästa bok: Mad Addam, Margaret Attwod, tredje delen i briljant triologi.
Bästa upplevelse: Kännslan av att kunna hjälpa en vän som har haft sämre förutsättningar än mig att få ett bättre liv.
Bästa privat: Att jag äntligen vågade omsätta mitt sociala engagemang praktiskt och började jobba volontärt för att hjälpa utsatta människor. Något av det mest givande jag har gjort överhuvud taget och som bonus har jag lärt känna massor med fantastiska människor!
Årets hjältar: Gänget bakom EFS Gemenskapsmåltid i Luleå, Maxida Märak, Jenny Larsson, Refugees Welcome Norrbotten, Per Holmqvist som nästan cyklade till Paris.
Årets konstnär: Anders Sunna.
Årets fulaste ord: Selfiepinne. Say no moore.
Årets sämsta: Rasism, SD, fördommar.

  

Bil eller cykel?

I kväll har jag sett den utmärkta dokumentären Bikes vs Cars på svtpaly. Gör det du med! Jag äger personlignen ingen bil och är väldigt nöjd med det. Jag cyklar eller går överallt dit det är möjligt och åker buss när det behövs. Ifall jag verkligen behöver det lånar jag bil eller får skjuts men mitt behov av det har minskat rejält sedan jag köpte cykelvagn i sommras. Tyvärr blev min älskade cykel stulen i augusti så jag fick spendera en cykellös månad med att konstatera hur mycket jobbigare det är att behöva gå hela tiden. När jag väl hade reparerat en 80-talscykel jag fått av mina föräldrars granne uppskattade jag friheten i att kunna cykla igen på ett helt annat sätt. I år har jag cyklat ändå in i december för första gången någonsin men nu har det blivit för halt.

Medmänsklighet och solidaritet

Jag har sedan våren arbetat volontärt med att hjälpa EU-migranter och andra behövande grupper i min hemstad. Kan understryka att det även gäller svenskfödda personer. Jag slås och bedrövas ständigt av hur dessa allra utsattaset  bland människor bemöts med en sådan misstänksamhet av alltför många. Vad har hänt med det solidariskta Sverige där människors lika värde och rättigheter sattes först? Mycket påminner om den retorik nazisterna i 30-talets Tyskland använde för att misstänkliggöra tiggare, romer och andra. Att det är människor som inte är fattiga på riktigt att det pågår någon form av konspiration där vi andra blir lurade att hjälpa människor som inte behöver hjälp. Min erfarenhet är att de som kommer till Sverige flyr krig, ekonomiska och sociala svårigheter i förtvivlat hopp om bättre liv på. Som så många fattiga svenskar flydde Sverige till USA i sökandet på bättre liv i slutet av 1800-talet, början av 1900-talet.
Dags för oss alla att visa mera solidaritet med de som inte har det lika bra som majoriteten av oss som bor i Sverige.!

Glädjen med att odla

I år är andra året jag är medlem i en stadsodling. Förra året han vi i princip bara med att vattna då det var torrt och varmt hela sommaren. I år har det regnat extremt mycket istället. Stadsolingar är perfekta när man bor i lägenhet och inte har tillgång till egen mark eller har råd med en kolonilott.

Det är så avkopplande att komma ut och gräva i jorden, se hur det växer, kolla på humlor och fjärilar.
Dessutom får man billig, nyttig, ekologisk mat vilket är den viktigaste anledningen för mig. Dessutom tycker jag det är viktigt att försöka öka min grad av självförsörjning och vara mer oberoende av samhället och ett köpa all mat. Specielltmed tanke på att självförsörjningsgraden  i Sverige är så låg. Här i Norrbotten är den bara 50% vilket innebär att maten snabbt skulle ta slut vid en kris. Dessutom har affärerna idag inga lager utan det som finns i hyllorna. Innan kalla krigets slut hade staten centrala ktisförråd men även dessa är idag avskaffade.

Text och bild Marie Karlsson

Att leva gott på överflödssamhällets rester

Jag har steg för steg reducerat mina inköp av nya saker, kläder och annat jag behöver. Odlar och plockar mer mat själv, byter till mig kläder eller köper secondhand. Det lilla vi behöver till hemmet får vi från släktingar eller  vänner som inte behöver dem längre eller köper begagnat. Resten tillverkar jag själv, exempelvis klöspåle till katten av drivved och naturrep. Just nu är det bara mat (så klart), underkläder och en del skor jag köper nytt eller sådant som vi verkligen behöver men inte kan få tag på begagnat.
När jag köper saker väljer jag bra kvalitet och gärna hantverk.

Idag har jag till exempel haft på mig mörkblå jeansshorts som jag klippt tillbaka min kusins gamla håliga jeans, ett Filippa K linne jag köpte när jag gick gymnasiet (ca 15 år sedan men otroligt kvalitet) avklippt t-shirt från klädbytardag och tygskor jag köpte på en utförsäljning för ca 5 år sen. Bara underkläderna var nya i ekobomull.

Jag lider absolut inte av att leva på det sättet, det är kreativt och billigt och jag känner mig fri! Jag känner mig mest illamående på stora affärer och ser bara alla onödiga resurser och dåliga arbetsvillkor som har skapat varorna. När jag köper begagnat vet jag att jag inte bidrar till det även om min livsstil idag till stordel  är beroende av andras överflöd. Utan överflödet skulle mina valmöjligheter minska drastiskt, men jag skulle inte ha något emot det. Det vore en befrielse med ett mindre materialistisk samhälle.

Slut på köpstopp och den stora utrensningen

Årets tre månader långa köpstopp är slut för den här gången.
Det enda jag har köpt utöver mat, mediciner och liknande är en ny handsfree till min nya (bytes) mobil. Kom ihåg att jag har köpstopp först när jag köpt den och skulle ut på lång buss och tågresa och hade inte stått ut om jag inte kunnat lyssna på musik så jag förlåter mig själv för det. Blir nog inga stora inköp närmaste tiden heller men skulle  (gärna) vilja köpa en mindre begagnad Kånken ryggsäck innan semesterresan i Augusti.
Väldigt nöjd över att ha kunnat byta till mig en mobil som funkade bättre än min gamla, som jag gett bort till min mamma vars gamla inte tog emot laddning längre.
Förnyade garderoben på klädbytardag i maj och hittade även fina kläder till mina föräldrar.
Har rensat ut massor med saker jag inte använder och rent skräp både hemma i lägenheten och hos mina föräldrar, där jag och mamma höll på och skratta ihjäl oss åt mina galna alster. Jag handarbetade mycket och hellre fort än ordentligt när jag var liten. Hittade tokiga hattar, klänningar utan någon som helst passform, en minnesvärd stickad väst av olikfärgade slarvigt stickade lappar. En hel del hamnade ovanligt nog för mig i brännbart. Men tog hand om alla material som var bra och sålde ett par lådor med jox på loppis som arrangerades under Norrbottens  framtidsvecka i min hemby.

Copyright text Marie Karlsson, 2015.