Tog ett tidigt tåg till Göteborg, försedd med torkade ekologiska äpplen, hårdbrödmackor och tidningar. Sov två timmar helt utmattad ihopkrupen i det för sömn helt oanpassade sätet.
Framme i Gbg inhandlade jag ett Göteborg+ kort (obegränsat åkande på spårvagn, färjor och buss inom en vis radie i 3 dagar) och hittade bussen som går till Lilla Varholmen där färjan till Bohus-Björkö tar vid.
Ju närmare havet bussen kom ju fler klippor och desto kargare landskap. Solen strålade över havet, måsar och trutar flög över vita hus bland gråa karga klippor med låga buskar.
Jag som aldrig kommit längre ut mor havet på västkusten än centrala Gbg tidigare blev positivt överaskad att det var så otroligt vackert!
Mycket finare än jag hade kunnat föreställa mig.
Färjan kom och jag stod vid relingen och spanade ut över det blågröna vattnet. Såg mina livs första levande maneter. (Bränmaneter som ärligt talat ser ut som simmande spya).
Framme på Björkö möttes jag av lokalbussen (bara att det finns lokalbuss på en bebodd ö är som ett underverk för mig). Hoppade av vid busshållplatsen som jag skulle av på enligt mina eftersökningar och irrade runt ett tag med telefonhjälp av pojkvän för att tillslut inse att det fanns en bushållplats alldeles vid vandrarhemmet.
Så fort jag kunde packade jag min ryggsäck, inhandlade svenska hallon på närbelägna ICA, (och en affär! På en ö!) och promenerade ned mot hamnen, kollade på båtar, såg en krabba (superexotiskt för mig som är mer van med renar kring byarna) och fortsatte ut bland klipporna bortom hamnen.
Lämnade skorna på vandrarhemmet och asfalt och klippor var heta mot mina fotsulor.
Passerade en badstege där massvis med människor samlats på klipporna men fortsatte tills det blev glesare mellan människorna och jag hittade en bra plats att sitta på.
Över allt omgiven av spännande blommor och buskar. Vissa som jag kände igen från floran, vissa jag aldrig sett förut. Vresrosor, fackelblommster, en liten gul fingerört, pyttesmå varianter av strandglimm,
överallt krossade och hela musselskal. Några hundra meter bort nästa ö med sina vita hus och överallt segel- och motorbåtar.
Och här hade jag hamnat av en ren slump eftersom alla hotell- och vandrarhems rum i Göteborg var överfulla inför Bruce Springsteens spelningar på Ullevi.
forts. följer...
Copyright text och bild Marie Karlsson 2012.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar